Jag har länge gått och tänkt på en sak. Varför valde jag att skaffa barn så tidigt i mitt liv? Jag älskar min dotter mer än någonting på denna jord och jag ångrar henne aldrig. Det jag undrar är varför vi valde att skaffa henne så tidigt. Tiden i vårt förhållande va nog rätt. Det är inget som är lätt att vara mamma. Tvärtom det är rätt jobbigt men samtidigt helt underbart! Jag kommer ihåg att jag tänkte att gud så mysigt vi ska ha det, mysigt har vi det men det är påfrestande vissa dagar. När hon va så där pytteliten så sov hon mest. Nu om dagarna så är det fullt ös. Men så är alla människor. Sover på natten och är vaken på dagen. Mitt lilla troll hon sover ibland på äterna. Det saknar jag oxå, en hel natts sömn. Men jag skulle uppofra hela mitt liv för ebba. Och en sån bagatell som en hel natts sömn. En bagatell tänker ni säkert nu. NÄ det är inte en bagatell för mig. Jag behöver min sömn för att vara människa och framförallt för att orka med. Och eftersom jag inte får den sömnen på natten och inte har fått på mycket länge så får jag ta igen den på dagen. Men då kommer man till det dilemmat.Jag orkar inte sitta här hemma och kolla på samma kossor i hagen, se samma tavla och glo på samma tv varje dag! Inte ebba heller. och min kära dotter hon somnar förtillfälligt nästan bara i sin bilstol när vi åker bil! Det är ju inte direkt så att jag kan ta en power nap i bilen bakom ratten undertiden bilen rullar?! Kanske ska installera en autopilot?

Det jag vill komma till.
Blir det fler barn för er som precis fått eller håller ni där?
Alla ni tjejer som tror att det är en dans på rosor att bli mamma och få gå hemma i över ett år. Det är INTE en dans på rosor men det är himmla mysigt. SÅÅÅÅ mysigt



Barnbidrag= Stan en runda.
Vi ska förresten till IKEA ikväll oxå, vilka idioter vi är som åker till ikea på deras öppningsdag. MEN vi måste för köket ska bli färdigt till helgen!!!Måste välja mosaik oxå, några förslag?