Vad är det som egentligen gör att man känner att det "behövs" städas?
Är det ens egent välbefinnande?
Eller är det en tvångstanke?

För mig är det nog både och. Mår bra när jag har rent och fräscht runt omkring mig, när det är undanplockat och saker står på sin "plats". Då kan jag slappna av.
Är man konstig för det? Försöker få min andra halva att förstå att när man bor som vi gör, har två katter och en stor hund som springer ut och in, som hårar och drar in en massa grus och skit då behöver man städa oftare än kanske de som inte har tre djur och bor som vi! Men det tycks inte gå in=) Han städar det gör han mer än han gjort innan=) Han får kanske en tanke ställare när vi sen får en bebis som kommer krypa runt på golvet. Och när han sen ser att hon är full av hår eller grus så kanske han kommer under full med att det är viktigare än vad han tror att det är rent på golven iaf=)
Vi får hjälpas åt.


Här om dagen kom mitt hjärta med en stor och fin lilja till mig. En rosa. Den luktar magiskt och är underbar att se på. Nu har den fjärde knoppen slagit ut och den börjar hänga lite. men jag tänker inte slänga den än. NEJ den är fortfarande väldigt vacker att se på. Blev så glad när jag fick den, han kom ihåg att jag tycker om liljor=) Älskar min man.